jennyzan

Här är ett kort på våran Lilla Engla.


Som sagt..var inne i tisdags morse..Då var det dax för snittet.
Våran lilla flicka föddes kl 09.05 den 21 november.Hon vägde 1600 g och var 41 cm.
Hennes hjärta slog i ca 30 min.
Pappa var med henne då hon somnade in.
Sen träffade jag henne när jag låg på uppvaket.

 Sen vi hade henne hos oss inne på vårat rum hela dagarna, Så vi fick säga adjö ordentligt.
Allt var så fint, hon är så himla fin,Nu vet jag verkligen att himlen får den vackraste lilla ängeln.


Engla i kistan.


I torsdags så hade vi som sagt en begravningscermoni.
Vi var med och gjorde i ordning henne för ett sista farväl.
Jag la ner henne i kistan och både jag och Linus pussade på henne och bäddade ner henne ordentligt.
Allt var så vackert.Men fy va tufft det var att verkligen säga hej då till sitt eget barn.
Saknar henne så fruktansvärt mycket.
Saknar hennes doft, och att bara kunna klappa på henne.

Linus var så stark under tiden på sjukhuset.
Han klädde på våran lilla flicka, och vägde och mätte henne.
Bar på henne,vaggade henne i famnen.
Så stolt pappa.
Klappade massor på henne,bäddade om henne massor där i sin lilla korg..

Hon kommer alltid att finnas hos oss.
Vi kommer alltid att sakna och älska våran lilla dotter.


Nu tar vi alla en dag i taget och försöker så gott vi kan.

Engla...

Mamma,Pappa och dina bröder kommer alltid att sakna och älska dig.
Du kommer alltid att finnas i våra hjärtan.

God Morgon..



Idag är det måndag... Vilket betyder att i morgon så är det dax...
Då ska våran lilla bebis få komma till himlen..till alla andra änglar som finns...


Själv så mår jag inte så bra..är livrädd för morgondagen... Önskar att jag bara kunde somna och vakna upp om ett par veckor så jag slipper alla smärta och sorg.
Vill inte vara med om det här längre..orkar inte...
Morgondagen kommer att bli så tuff...eller hela denna vecka,,, Ska namnge barnet i morgon,
På torsdag ska vi ha begravnings cermoni för bebis....
Jag vet att vi klarar det här för vi har varandra samt att vi har 2 så underbara pojkar som behöver sin mamma och Stora Linus...


Men varför händer just detta oss....
Vi har ju planerat för att denna bebis ska leva och följa med oss hem till sin nya familj...


Hade barnen hemma i helgen..det var hur mysigt som helst, Samt att jag berättade för Anton i fredags kväll då dom kom.
Jag sa till han att bebisen i mammas mage är jätte sjuk och kommer åka upp till himlen så fort den är ute..
Då sa Anton..
Betyder det då att beisen är död?

Ja det gör ju de... han blev lite ledsen för han ville ju ha den här bebisen..
Tröstade han med att jag kommer få en till bebis i magen nästa år... Då blev han lite gladare...

Tänkte ha en låt på begravningen av Shirley Clamp
Jag fick låna en ängel...

Men vi ska inte det...
Men vi tillägnar ändå låten till våran lilla ängel..


Du log mot mig, en sista gång.
Du var så lugn, som om du redan gett dig av.
Du såg på mig, att jag var rädd.

Hur kan man nånsin va berädd?

Jag fick låna en ängel,
som spred sitt ljus i mitt liv, i varje andetag.
Du togs bort från mig, alldeles för tidigt.
Jag fick låna en ängel för en stund.

Du gav mig allt ett hjärta kan.
Du lever kvar i mig, så länge livet ger mig tid.
Du sa till mig: Var inte rädd.

Men säg mig hur kan man nånsin va berädd..

Jag fick låna en ängel,
som spred sitt ljus i mitt liv, i varje andetag.
Du togs bort från mig, alldeles för tidigt.
Jag fick låna en ängel för en stund.

Min ängel..

Jag fick låna en ängel,
som spred sitt ljus i mitt liv, i varje andetag.
Du togs bort från mig, alldeles för tidigt.
Jag fick låna en ängel för en stund.

Mamma och pappa kommer alltid att sakna och älska dig...



//Jenny

Då har man vaknar ännu en morgon med tårar.
Allt känns tungt och svårt.

Tänkte berätta lite om hur det var att gå på ul..Jag och Linus var så glada över att få se vårat barn i magen.
Evt få veta kön.
Barnmorskan som tog emot oss sa att hennes kollega skulle få kolla på ul men i ett annat rum med bättre maskin.
Ok tänkte vi och bytte rum, Träffade då kollegan och han presenterade sig som överläkare,Blev då lite fundersam men tänkte inte mera på det.
När läkaren hade kollat ett tag på magen så sa han det overkliga.
Det är något allvarligt fel på erat barn.
Och barnet kommer inte att överleva.

Hela min värld rasade.
Allt blev bara tomt, och tårarna bara rann, Och de slutatde aldrig.

Senare fick vi veta att våran bebis har Acrani.
Betyder att h*n saknar stor hjärna och skallben.


Helt ofattbart... Trodde aldrig att såna här saker kunde hända oss...
Vad har vi gjort för fel var våran första fråga...

Bebisen lever ju och sparkar massor......
Hur kan den göra det???


Men idag hoppas jag att vi får svar på det mesta.
Ska till kurator idag och samtidigt träffa läkaren igen.

Vi måste skriva på några papper
Prata om begravningen,hur det kommer att gå till... när det kommer att ske...

Efter snittet så ska vi klä på våran bebis i vita kläder, (som en ängel)
Sen ska vi ta han och fot avtryck.
Är det en liten flicka sp ska hon få namnet Engla.
Pojke så får han namnet Casper.

Och jag vet att min pappa kommer att ta hand om sitt barnbarn tills det är dax för mig att få träffa bebis igen.
Och att dom båda kommer att vaka över oss livet ut.

Tack för att kommenarer vi har fått.
Det värmer verkligen.

Kram/Jenny och Linus