jennyzan

Då har man vaknar ännu en morgon med tårar.
Allt känns tungt och svårt.

Tänkte berätta lite om hur det var att gå på ul..Jag och Linus var så glada över att få se vårat barn i magen.
Evt få veta kön.
Barnmorskan som tog emot oss sa att hennes kollega skulle få kolla på ul men i ett annat rum med bättre maskin.
Ok tänkte vi och bytte rum, Träffade då kollegan och han presenterade sig som överläkare,Blev då lite fundersam men tänkte inte mera på det.
När läkaren hade kollat ett tag på magen så sa han det overkliga.
Det är något allvarligt fel på erat barn.
Och barnet kommer inte att överleva.

Hela min värld rasade.
Allt blev bara tomt, och tårarna bara rann, Och de slutatde aldrig.

Senare fick vi veta att våran bebis har Acrani.
Betyder att h*n saknar stor hjärna och skallben.


Helt ofattbart... Trodde aldrig att såna här saker kunde hända oss...
Vad har vi gjort för fel var våran första fråga...

Bebisen lever ju och sparkar massor......
Hur kan den göra det???


Men idag hoppas jag att vi får svar på det mesta.
Ska till kurator idag och samtidigt träffa läkaren igen.

Vi måste skriva på några papper
Prata om begravningen,hur det kommer att gå till... när det kommer att ske...

Efter snittet så ska vi klä på våran bebis i vita kläder, (som en ängel)
Sen ska vi ta han och fot avtryck.
Är det en liten flicka sp ska hon få namnet Engla.
Pojke så får han namnet Casper.

Och jag vet att min pappa kommer att ta hand om sitt barnbarn tills det är dax för mig att få träffa bebis igen.
Och att dom båda kommer att vaka över oss livet ut.

Tack för att kommenarer vi har fått.
Det värmer verkligen.

Kram/Jenny och Linus