jennyzan

I morgon är det 1 år sedan våran lilla Engla Maria kom till jorden, men samtidigt så blev hon en ängel.
Detta år har gått fort. Våran lilla flicka är redan 1år.

Idag i skolan så pratade vi väldigt mycket om döden och fy så fruktansvärt jobbigt det var, det var nära att jag gick men bet ihop.
Känns som att man sätter på sig en mask för att alla ska tro att man mår så himla bra.. varför gör man det?
Jag tror inte riktigt att de folk runt mig förstår eller tror att vi fortfarande mår fruktansvärt dåligt över detta och att denna sorg över våran dotter aldrig kommer att gå över, för de kommer den inte den finns där hela tiden vart vi än går.
Just nu känns de inte som att jag kan prata med någon, känns inte som att det finns någon här för mig. Kanske bara inbillning eller nåt.
Samtidigt så är en del väldigt bra på att säga klumpiga saker utan att tänka sig för.
Jag vet inte, folk runt omkring kanske de tycker är jobbigt men om det nu är så så säg det till oss, för de är vi som har det tufft och jobbigt och har denna sorg.






Över till något roligare..
Idag så var vi på ultraljud, allt såg jätte bra ut, bebis sprattlade massor och slog en liten kullerbytta när vi såg.
Är i vecka 13 nu och bebis beräknas komma ut i slutet på Maj 2008.
Mår fortfarande lite illa men hoppas att de går över snart för de är jobbigt.
Det är värt de... Vill så gärna att allt ska gå bra, men jag vet att de gör det.
Längtar till bebis kommer ut .....